Emmrick

Nothing compares to you!!

Publicerad 2013-11-02 19:30:50 i AngelusMeus, Min vardag!,

Dagen blev inte som den brukar, att åka & tända ljus på alla 4 kyrkogårdar.. Men med sällskap av min syster & en cykel kunde vi iallafall ta oss till den viktigaste. 

Man tror att man vänjer sig, men det känns alltid lika konstigt att besöka graven, känns på något sett inte verkligt. 


"It's been so lonely without you here
Like a bird without a song
Nothing can stop these lonely tears from falling, I Can make new friends, but they'd only remind me of you!"


Första snön faller

Publicerad 2013-10-18 00:55:16 i AngelusMeus, Min vardag!,

Det är svårt att sova om man saknar någon.. Det känns svårt med förändring.. Första snön för i år faller långsamt ned & lägger sig som ett lager utanför mitt fönster. 
Men traditionen är nu bruten helt.

Klockan hade ingen betydelse, när första snön fall var det dags att gå ut, känna julstämningen & bara vara sociala. Idag är vi två kvar, men vi bor för första gången inte tillsammans under julen.. Och inte idag. Jag får ont i magen av tanken på den tomma lägenheten på stallgatan, att snart så är den aldrig vår att gå in i igen, vår mittpunkt & trygghet. 
Mitt hem är nu inte en trygghet längre, det är en "börda" en plikt att sköta både ekonomiskt & städat, även om jag trivs är det inte samma som hemma (på stallgatan)! 




Dagen jag aldrig velat uppleva..

Publicerad 2013-10-15 10:49:00 i AngelusMeus, Min vardag!,

Grubblade mig till söms allt för sent..
Jag vet inte varför det kom så "plötsligt", kanske var det för det mormor sa, hon hade besökt kyrkogården, även om det var för min moster..
 
Jag kunde i huvudet endast få fram känslan jag hade den dagen, minnena. 
Hur jag satt vid mitt bord på jobbet en timma innan jag sluta, hennes mamma ringde, hon försökte hålla det inom sig men jag hörde gråten i halsen. Jag skulle vara där direkt när jag sluta.. Känslan att något var fel fanns. Min första tanke var, hon har varit med om en bilolycka, eftersom hon övningskörde, eller hon har blivit påkörd när hon cykla, för det var cykeln hon tog sig överallt med. 
Både arbetskamrater & mamma försökte få mig på bättre tankar "det kan vara en överraskningsfest, hon fyller år på måndag". Det som kom upp i huvudet var, jag måste hem & hämta strumpor! 
 
Jag ringde min syster, hon skulle följa med, gemensamma vänner hade kontaktat henne för att ses kl 9 utanför krämaren. 
 
Jag skickade ett sms direkt efter samtalet med hennes mamma, jag skrev "Maria din mamma skrämmer mig, vad är det"
 
Jag hade fått ett sms två kvällar innan att hon ville låna en kattbur, hon skulle äntligen få en katt som födelsedagspresent! Något hon verkligen såg fram emot, kunde det vara så att jag bara skulle komma & se på katten? 
 
Jag prata med min chef att jag måste gå tidigare, jag kunde inte fokusera mig på jobbet. Kvart i nio gick jag, jag mötte min syster. Jag minns att vi på vägen till krämaren prata vi om att vi ville förbi hem först för att byta om, i tanken att det kanske var kalas. 
 
Vi möttes av två gråtande vänner, & förstod på en gång, jag behöver inte åka hem & byta om, något hemskt har hänt...
 Väl framme vid en staty utanför krämaren slog vi oss ned, Linn tjata vad är det, berätta vad som hänt! de slängde bara ut sig det  -"Maria är död".
 
Klumpen i magen är obeskrivlig, än idag kan jag känna känslan jag fick då när jag tänkte på det.. Att få höra det värsta jag kunde fasa går inte att beskriva.. Jag har känt den värsta sorten av smärta! Jag skickade ett sms till min arbetskamrat & chef vad som hänt & att jag förmodligen inte kommer in dagen därpå.. Min syster ringde mamma som först trodde det var ett elakt skämt, men som sedan kom med sin respektive för att hämta upp oss & ta oss till hennes hem & familj. Jag har aldrig suttit i ett rum med så mycket sorg.. 
 
Jag minns att Maria sa till mig unde våren när jag fick följa med och låta morfars hund 16år gammal somna in.. -"detta är den värsta dagen du kommer uppleva i ditt liv", det stämmer inte, det fanns en värre... 
 


Det är ingen vanlig dag..

Publicerad 2013-09-27 09:37:00 i AngelusMeus, Min vardag!,

Förlustens hela storhet jag ej har fattat än.
vet blott att jag har mistat min allra bästa vän! Då viskar jag de orden, de vackraste jag vet. Du var mitt allt på jorden och min i evighet! 
 
Vi alla som minns dig och vet hur du var,
önskar så att du bland oss fanns kvar!  
 




Quem dii diligunt, adolescens moritur..

Publicerad 2013-09-21 16:15:00 i AngelusMeus, Min vardag!,

Hemkommen från kyrkogården, sitter jag här tre år senare med gråten i halsen, jag tror inte man kan förstå känslan fören man upplevt sorgen..
Det har gått tre år, i mitt huvud har det gått två år och 363dagar.. Det var då, då jag fick beskedet..
Det kom som en chock, jag ana att något var fel, men jag önskar idag att det hade vart fasan jag trodde, att du hade vart med om en olycka.. Men inte död, borta för evigt!

Jag kan idag inte bota sorgen, den förblir.. jag försöker minska den med att fylla dagarna fulla av tankar, tankar som kan slita en ifrån saknaden.
Jag har lyckats bra.. Inte för hälsan men för mitt vakna psyke.. Jag stressar dagarna i ända,
utan att ha något att stressa för. Att få hjärnan & tro att det finns massvis att tänka på och göra.. Jag mår bra av att stressa.. jag slipper inse verkligheten.
Jag kan inte leva i verkligheten vad som hänt, du är på semester.. folk ömkar mig för det, men det är mitt val, jag är inte redo.. jag är inte knäpp eller mår sämre för det.

Jag har döljt sorgen, jag har döljt gråten i vardagen.. ingen annan behöver se.. jag sörjer helst ensam.
Minnen kan man inte radera..  & sorgen kvarstår För att kunna förstå finns ej längre tron på bibeln, det är tron på ödet!
 
Det fanns ett öde om att vi skulle träffas och det fanns ett öde att du skulle lämna oss.. Synd bara att jag inte fått veta varför...

Adjö är ej föralltid, farväl är inte slut..I mina tankar finns du..där finns du alltid kvar!
 
 
 

Jag försöker vara stark..

Publicerad 2013-01-13 23:21:00 i AngelusMeus, Min vardag!,

Jag försöker vara stark, jag försöker klara mig,
Men världen känns så stor här utan dig!,
jag undrar hur du mår, och om du tänker på mig nu, i mina tankar finns det bara du.
Dagen är okej, men på natten blir det svårt, ensamheten slår mot mig så hårt.
Jag vet att jag inte fungerar utan dig!.



 

Om

Min profilbild

Emmrick

Bor med fästmannen Max, vi har även katten Pukesicle (pukie) Larsson & Jocke Saurus! Moster till världens finaste Theo-bus. Jag gillar att tillaga allt från bakverk till middagar, Samt att ordna i hemmet. Arbetar som barnskötare & studerar. Enjoy! (Kontakt; Emmabaeckstromp@hotmail.com)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela